Det plingar i inlådan och jag läser meddelandet. En utmaning. Jag är antagen. Jag borde känna mig glad och stolt. Det gör jag också först, men sedan börjar något röra runt i mig. Vem blir inte utvald? Och vad är egentligen syftet bakom just den här utmaningen?
Läs Mer…
Så otroligt lätt det är att hamna i tänk som egentligen inte handlar om mig själv, utan om att andra inte beter sig så som jag hade hoppats eller förväntat mig. Det vill säga, sådant som jag inte kan påverka. Eller har att göra med, för den delen.
Läs Mer…
Fredag kväll. Nåt gott att äta (tacos eller räkor?) och så Let’s Dance eller kanske somna i soffan. Nix! Inte här!
Läs Mer…
Alltså systrar… Inte en enda biologisk har jag, men ändå famnen full och mer därtill. Om ni visste hur tacksam jag är över att ha er i mitt liv.
Läs Mer…
Det börjar med en bagatell, men det tar fart som bara den. Till slut står vi dubbelvikta i det trånga diskutrymmet medan tårarna sprutar och magarna nästan krampar. Åh, vad jag älskar ett rejält skrattanfall!
Läs Mer…
Är du rädd för ett nyp? frågar mannen vid baren. Japp, svarar jag och ler brett. Vi firar St Patrick’s Day och då är det bäst att ha grönt på sig.
Läs Mer…
Hur i all sin dar kan det vara lägre status på att få människor att skratta, än att framföra ett drama som lämnar publiken med pannor i veck?
Läs Mer…
Idag för 41 år sedan vaknade jag och funderade över vad som hände i går egentligen. Jag hade överrumplats av mina nya kamrater. Under tjo och tjim hängde de på mig hans halsband. HANS. Och så var vi ihop.
Läs Mer…
Jo, jag vet. Jag bloggade igår också. Och dessförinnan inte på en evighet. Men ibland bubblar det upp sådant som behöver ut. Man skulle helt enkelt kunna se det här som en replik på gårdagens inlägg. I den mån man nu kan ge replik på sig själv.
Läs Mer…
Vissa dagar går märkligt tomma förbi. De är som disig väderlek, konturlösa, grå och innehållslösa. Orkeslösa. Sådana dagar kan kvitta.
Läs Mer…