Dags att byta. Det konstaterar flera stycken i min omgivning, när jag suckar över att mobilens kamera inte vill ta några fler bilder och helt plötsligt inte visar några kontakter när jag ska ringa.
Men telefonen är ju för bövelen bara två år!

Hur kommer det sig att vi så helt har accepterat den utvecklingen? Vi köper en liten nätt pryl med fantastiska funktioner, den kostar flera tusen kronor, men ändå: är det verkligen rimligt att vi ska behöva köpa en ny vartannat år.

Det blev en välbehövlig vända till tippen idag. Rensandet i hus och uthus fortsätter och även om mycket går att avyttra på olika sätt, så är det ännu fler prylar som inte kan ta vägen någon annanstans än ner i containern för brännbart. Och strykjärnet till exempel, som gett mig stöttar och blixtrar kring sladden - nu är det hög tid för ett nytt.

När vi kom fram till tippen var det kö, så vi passade på att ta en kort sightseeing runt kröken. Ett helt soplandskap öppnar sig och jag blir helt deprimerad. Vad håller vi på med egentligen? Det är ju en evig tur att miljötänket kommit så långt att soporna sorteras noga och att inte gifter rinner rakt ut för att sedan förgifta grundvattnet. I och med de där hundra metrarna förflyttades jag till min resa till Indien för 17 år sedan. Där  var det många som hade sin försörjning på tippen med att just sortera och hitta saker som kunde återanvändas och säljas. De bodde i foten av sopberget och stanken var obeskrivlig.

Jag blir riktigt illamående av det här övertydliga beviset på att vi lever i ett helt vansinnigt konsumtionssamhälle. Tänker att jag verkligen inte behöver ersätta alla saker som jag nu kasserar. Gör en mental notering om att återvända till tippens baksida regelbundet, för det är nog bästa sättet att begränsa mig...

Och telefonen, den står jag ut med ett tag till och nästa gång ska jag allvarligt fundera över att skaffa den där nya modellen som är gjord av återvunna delar från andra telefoner.

Detta är inlägg 71 av 100.
Varje dag i hundra dagar ska ett blogginlägg publiceras.
Initiativet kommer från Fredrik Wass som driver Bisonblogg och här kan du läsa mer om tankarna bakom just Blogg100 2017.