Att blogga en gång varje dag i hundra dagar är inte bara överkomligt, utan kul. Men ibland kommer själva livet emellan.
Som nu; en helkväll med väninnor från gymnasietiden innebär numer god mat, lagom mycket vin, en del riktigt sköna samtal och en lätt frustration över att jag inte är pigg nog för att dygna, som det numer heter när man håller sig vaken en hel natt.
Än mindre har jag ork att komma på något bra att blogga om. Men så får det helt enkelt vara ibland.
En sak kan jag ändå reflektera över, ikväll pratade vi nutid, en del drömmar och mycket tankar om sånt som vi har att ta itu med i livet just nu. Men vi vältrade oss inte i minnen av fornstora dagar och det var väldigt välgörande.
Det är något visst med sådan vänskap. <3