För mig handlar Internationella kvinnodagen om att lyfta fram förebilder och ge perspektiv på historien. Det tar ju tid att ändra världsbilden. Fråga bara dem som fortfarande tror att Jorden är platt.

Läser kort i lokaltidningen på nätet (kort, för jag vägrar lösa premiumabonnemang och då får man bara läsa knappt ingressen) att tre kvinnor i olika generationer har diskuterat jämställdhet och någon tyckte att #metoorörelsen är överdriven. Så gärna jag hade velat vara med i det samtalet.

Det finns de som fortfarande tror att Jorden är platt. Och det finns de som tror att kvinnor har ett lägre värde än män. Att de inte är värda lika mycket lön för samma arbete. Att de inte får bestämma själva vad de ska ha på sig. Att de inte får köra bil. Att de inte får studera. Att de inte får gå ut utan manlig eskort. Att man kan bli av med AIDS om man våldtar en oskuld.

I samtliga fall handlar det om två saker: makt och brist på kunskap.
Det är sorgligt, men helt förståeligt, att det finns de som tycker att #metoorörelsen gått till överdrift. Det tar tid att lämna ett normativt tänkande för ett annat. Det tar tid att hitta våra nya roller.

Idag är det ju 8 mars, Internationella kvinnodagen. I många länder ställs det till fest och kvinnan firas. Här har det mer blivit att vi höjer näven och rösterna lite extra för att uppmärksamma områden som fortfarande är ojämställda.

I radioprogrammet Människor och tro talade man idag om Bibelns Maria Magdalena, och om möjligheten att hon var en av Jesus lärjungar. Den tanken hade ju också Marianne Fredriksson i sin bok Enligt Maria Magdalena. När jag läste den drabbades jag av ett stort AHA! Så var det ofta med Marianne Fredrikssons tolkningar av bibliska berättelser. Så uppfriskande att få ett annat perspektiv än det vi alltid fått. Och tänk, vad det hade inneburit om den bilden hade kommit fram från början. Hela kvinnoprästdebatten hade gått om intet, eftersom det fanns (minst) en kvinnlig förkunnare redan på Jesu tid. Jag skulle till och med kunna tänka mig att kyrkan hade framstått som aningen mer kärleksfull och lockande för fler, om vi hade sluppit kvinnoprästmotståndarnas hätska kamp.

Samma kamp som pågått innan riksdagen fick sin första kvinna, nyheterna sin första kvinnliga uppläsare, medicinen sin första kvinnliga professor... Och så vidare. Och så vidare. Områden som vi idag tar för givet att hitta både kvinnor och män på. Idag handlar debatten mer om hur vi bemöter varandra; det är ju det #metoo handlar om. Det blir fint när vi pratar om människor och individer. En del kvinnor, en del män, andra något annat. Men framför allt människor. För det vet vi ju, att alla människor är olika och olika är bra.

En vacker dag är det bara ett litet udda sällskap kvar som inte förstått finessen med det. Kanske desamma som tror att Jorden är platt.

8/100

#100dgr      Ett blogginlägg om dagen i 100 dagar. Det är vad den här utmaningen går ut på. Inget pris till dem som klarar sig ända i mål, men en morot för att skriva. 🙂