En konferens med ledningsgruppen som inleddes med, enligt kallelsen, "obligatorisk bastu". Det är inledningen på min föreläsning "Nej tack, jag badar inte bastu".

Det tog tio år innan jag vågade börja berätta, men idag gör jag det. Berättar om det som hände på industriföretaget, det som fick mig att fullständigt tappa fotfästet, så till den grad att nära vänner inte kände igen mig på rösten när jag ringde. Jag var helt tappad på energi och självkänsla. Hur hade jag kunnat försätta mig själv i den här situationen? Jag som alltid kunnat prata för mig!

När jag hörde Berit Ås föreläsa om härskartekniker, så föll allt på plats. Det var inte jag som var den skyldiga.

Nu har jag föreläst om härskartekniker och mina erfarenheter i flera år och det ger alltid, alltid, något tillbaka. Men lyckligast blir jag när det, som vid kvällens föreläsning, kommer fram unga kvinnor och tackar för att jag orkar dela med mig. Då känner jag att allt får en mening, jag kanske lyckas göra skillnad i någons liv.

Det är en gåva att få berätta och jag får så mycket tillbaka. Idag känner jag mig tacksam.

  16 av 100 i utmaningen Blogg100 - att skriva ett blogginlägg
100 dagar i rad.