Kontakt
24 april 2016

Konsten att välja bort nyheter

Dag 55

Ingen tv. Radion står sällan på. Ingen prenumeration på dagstidning.
- Hur håller du dig uppdaterad om vad som händer? Du verkar ju ändå vara uppdaterad, funderar en av helggästerna.
Jag har fått frågan förut och vet att många tycker att det är lite underligt att jag så ofta väljer bort nyhetsrapporteringen.

Jag har ju dessutom en bakgrund som journalist. Jag jobbade som det i tio år, varav ett par som nyhetschef och redaktionschef. Då inledde jag arbetsdagen med att plöja igenom 10-15 dagstidningar, lyssna på morgonekot och se på tv-nyheterna. Hela dagen strömmade det in telefax (jomen) och arbetet som nyhetschef gick ut på att sålla bland nyheterna. Vad kunde vi göra lokal vinkling på?

Men det var ändå på slutet av 1990-talet. Hade det varit idag hade jag inte klarat av många dagar. Jag har nämligen svårt att sätta upp skydd mot det som flödar emot mig - framför allt om jag ser på nyheterna. Alla dessa bilder på skadade människor, hungriga barn, arga demonstranter, skrikande politiker och de oklanderligt klädda och friserade nyhetsuppläsarna, oftast en kvinna och en man, i sterila studiomiljöer. Teater, tänker jag. Amerikakopior, tänker jag.

Jo, för det är så mycket yta. Nyheterna presenteras i nästan exakt lika långa, eller rättare sagt korta snuttar. Jordbävning i Japan, presidentkampanj i USA och bankaffärer i Panama. Fort går det och allt öser in i mig, lika fort som energin rinner ut. Det är en annan sak med nyheter i tidningsform, där bestämmer jag själv i vilken takt och ordning jag tar till mig det som har hänt. Där kan jag också i högre utsträckning bestämma vilken slags nyheter som är viktiga för mig. Jag föredrar definitivt att bläddra i en papperstidning av samma orsak, även om det gör mig till en bakåtsträvare. Men jag tillbringar säkert mer än åtta timmar om dagen med dataskärmar framför ögonen, på vardagar i alla fall, så jag tycker inte jag behöver läsa just tidningen på skärm också.

Självklart händer det en väldig massa hela tiden i världen, men blir jag en bättre världsmedborgare av att veta allt som händer? Mitt svar är: nej. Jag tror helt enkelt att jag räcker till bättre för min närmiljö, om jag inte mår dåligt över allt jag inte kan påverka på andra sidan jordklotet.

Det är ganska lätt att sålla, faktiskt.
För det första kan jag ignorera kvällstidningarna. Deras huvudnyheter är ofta förknippad med någtot teveprogram; en dokusåpa eller ett nöjesprogram. Och eftersom jag inte tittar på teve mer än vissa utvalda program på play, så behöver jag heller inte läsa tidningarnas rapporteringar om dem.
För det andra undviker jag att avsluta kvällen med nyheterna, eftersom jag somnar betydligt lyckligare om jag är ovetande om världskatastroferna.
För det tredje låter jag bli att se eller lyssna på nyheterna till frukosten.
För det fjärde hoppar jag över illa skrivna artiklar - och då blir det en riktigt bra urskiljning får jag säga. Det är helt otroligt hur mycket grammatiska fel det finns i både rubriker och artikeltexter! Jag är minsann ingen perfekt skribent själv, men från en tidning förväntar jag mig mer.

På väg till jobbet lyssnar jag på de lokala och riksnyheterna i bilen. På väg hem gör jag detsamma. Det täcker i stort sett in det jag behöver veta. Är det något exceptionellt som händer märker jag det i flödet på Facebook och då följer jag självklart med lite extra mycket.

Det här är ett medvetet val som jag tog för några år sedan när jag hade lite för mycket omkring mig. Jag insåg att jag helt enkelt inte räckte till.

Jag kollar inte vädret så mycket heller, faktiskt. Tänker att det blir nog som det blir.  På morgonen tittar jag på termometern och kollar in himlen - det ger en helt okej fingervisning. Det är definitivt ingen mening med att titta på tiodygnsprognoser - hur ofta blir det så och hur viktigt kan vädret vara för mig som arbetar inomhus på kontor?

Det är så lätt att tänka att bara för att vi kan vara uppdaterade jämt, så måste vi vara det också. Jag är inte längre journalist, har varken krav eller behov av att höra till dem som vet först.

Långtidssjukskrivningarna ökar. Det enda vi kan sjukskriva oss från är jobbet. Men testa att checka ut lite från världen också, det hjälper faktiskt en hel del.

 

image
Det är något med det där hundra. Greppbart, men ändå tillräckligt mycket för att vara en utmaning. Hundra blogginlägg hundra dagar i rad. Återigen hakar jag på utmaningen som Fredrik Wass drar igång, i år för femte gången. #Blogg100

Copyright © 2022 – 2024 Ärligt Talat. All rights reserved. Hemsidan skapad av AlizonWeb AB.
cross