Ett, två, tre... kanske 40 steg från huset med grönstövlarna på, sedan är jag i skogen och tar mig vidare ut på stubbåkern där bonden just tagit hem årets första skörd gräs.

Jag kom hem med en känsla av två utbredda vingar, dansande höfter och en taggig slingerväxt runt fötterna. Förutom att jag känner mig alldeles urlakad efter att ha suttit i bilkö i över en timma för att komma ut ur Göteborg, så är huvudet sprängfullt med ny kunskap och jag är både upprymd och slutkörd samtidigt. Det tar på krafterna att lära sig nya saker - inte minst om sig själv... Som vanligt hämtar jag ny kraft i naturen.

Jag har just avslutat en utbildning i teamcoachning. Och för att kunna coacha andra är det bra om jag har koll på mina egna styrkor och ömma tår. Därav de kraftfullt utfällda vingarna och slingerväxten som håller mig fast på marken.

Under några intensiva dagar under våren har vi kurskamrater skrattat, gråtit, tvivlat och övervunnit rädslor och motstånd tillsammans. Vi har kommit varandra närmare än jag  trodde var möjligt på förhållandevis kort tid. Jag känner dem knappt, men vet att jag kan ringa dem när som helst och få stöd.

Nu är vi redo att på var sitt håll ge oss in i nya sammanhang för att hjälpa grupper att jobba bättre tillsammans. Men först ska jag hämta ny energi och kraft i den frodiga junigrönskan.

Detta är blogginlägg 97 av 100.
Varje dag i hundra dagar ska ett blogginlägg publiceras.
Initiativet kommer från Fredrik Wass som driver Bisonblogg och här kan du läsa mer om tankarna bakom just Blogg100.