November. Min månad. Den får jag ha i fred. Sen kan alla trängas på de andra månaderna, men den här är nästan bara min.

Förmodligen är det för att jag är född i november, men jag har alltid gillat den här månaden. Grå är den, de flesta löven har blåst ner och lämnat träden mörka och kala. Nu ser jag sjön igen, den som  döljs av frodigt bladverk på sommaren.

Vi har kommit förbi den jobbiga tiden, då sommaren falnar bort. Varje år fasar jag för att mörkret ska komma tillbaka, men så här års har jag vant mig och mörkret är inte riktigt så illa som jag tror. Kylan är inget problem för jag har ett hem med eldstäder och varma kläder att ta på mig. Mina fötter hatar strumpor, men älskar sockar och nu är det prime time för dem.

Dessutom gillar jag att gå långa promenader och så här års gör jag det utan en massa flugor, bromsar och knott omkring mig. Jag kan ha jeans, vandringskängor, en skön jacka att förvara hundgodis, telefon och nycklar i och en färgglad scarf runt halsen. Än behöver jag ingen mössa och oftast inte heller handskar. Luften är hög och klar när solen lyser, frisk att andas och ljummen när vädret är grått. Det doftar multnande löv och fuktig jord och än har det inte börjat bli halt på vägen. Det är också fördelen med en sån här gråmånad, förväntningarna är så lågt ställda, att det är svårt att bli besviken.

November är en månad att komma ikapp på. Jag har inte riktigt tänkt på mig på det viset, men väninnan L beskrev mig i helgen som en slutförare. Själv har jag nog mest identifierat mig som en igångsättare, men det är sant, jag tycker inte om att ha lösa tåtar hängande, utan vill fästa dem och klippa bort det som är överflödigt. Och jag mår bra av avslut också. Nu finns det tid för det. Bärplockartiden är över, den värsta svampplockartiden likaså. Hittar man något nu är det mer som kul bonus. Trädgårdslandet tjänar bara som förvaring åt några rotfrukter som inte tagits upp än. Det finns inte så många måsten. Det händer över huvud taget inte mycket alls, till skillnad mot nästa månad då det är dags för den smått hysteriska njutar- och pyntartiden som föregår julefriden.

Nu finns tid att tänka färdigt tankar, att planera inför vårterminen, gå igenom marknadsföring och föreläsningsupplägg. Jag går in i det höstgrå med tillförsikt.

Här är heller ingen trängsel, jag får ha månaden nästan helt och hållet för mig själv.