Dag 117

Det kändes tomt att inte blogga på två dagar, men det fanns helt enkelt inga bokstäver över. Alla a:n, e:n och m behövdes på annat håll.

Men i går kväll gick jag i mål och idag hade jag manussläpp. Boksläpp har ni säkert hört talas om och bokförlaget Pirat släpper verkligen ner den aktuella boken från en balkong. Jag släppte ett manus ner på  köksgolvet och skålade i Prosecco med två goda vänner.

Det är ju faktiskt så att jag ända sedan jag var liten har varit helt övertygad om att jag ska skriva böcker och ändå har det inte blivit några. Bara några kvartsfärdiga försök i en mapp i min dator. Men i går kväll kunde jag konstatera att mitt första manus var så färdigt att det var helt okej att visa det för min bokkollega, ägaren av själva storyn, för att vi ska kunna gå vidare in i nästa fas. Bearbetning, omarbetning, strykningar och tillägg och det känns så kul!

Nu är jag helt slut, verkligen fysiskt slut. Frusen, gäspig och samtidigt så uppe i varv. Det är faktiskt precis samma känsla som när jag hade genomfört Halvvasan eller sprang på upploppet till Göteborgsvarvet.  Så mycket stolthet och lättnad över att jag faktiskt klarade det. Inte för att jag egentligen misstrodde mig själv, men rädslan att inte orka ända fram fanns där i alla fall.

Men det gjorde jag och känslan när sida efter sida matades fram ur skrivaren var obeskrivlig. Idag har jag kunnat tillåta mig att känna mig stolt över ett väl genomfört arbete. Det var helt perfekt att fira med en härligt lång och svettig promenad med två väninnor som står ut med att lyssna på mitt pladder om de känslor som bubblar i mig idag. Efteråt ett bad och sedan en god sallad med bubbel till. Nu känner jag mig som insvept i en varm filt av vänskap. Bättre än så kan jag inte avsluta den här dagen.

God natt!
Anna-Karin