För en dryg vecka sedan såg det ut så här från mitt sovrumsfönster. Nu är sjöutsikten nästan borta, eftersom trädens löv slagit ut - men vackert är det likafullt.

I år är det 17 år sedan jag flyttade till torpet, som då hade kallvatten och utedass. Det här rummet var det mest beboeliga på övervåningen. Fönstren var gamla och gistna och jag glömmer aldrig den där sena kvällen i februari då jag kom hem från en långhelg i Sälen. Jag hade dragit till fönstret så gott det var möjligt innan jag åkte, men missat att haka fast det. Under min bortavaro hade det blåst upp och det var 3 grader i sovrummet.

Som tur var hade jag på den tiden en gammal kamin i rummet. Jag minns hur jag somnade under lager av täcken och filtar, medan elden sprakade i kaminen. Jag kan bara inte förstå varför jag inte lade mig på soffan i rummet på nedervåningen och sov i stället. Det fanns antagligen en anledning, men den har jag helt glömt bort.

Det här huset, för nu är det ett hus och inte ett torp längre - och i ärlighetens namn har det väl aldrig varit ett torp, utan en arbetarbostad - är mitt tack vare att jag pratade vitt och brett om mina drömmar. Jag ville så gärna bo här ute.

Tänk, så viktigt det är att vara tydlig med det man vill. Inte minst för sig själv, förstås, men också för dem som lever med dig. Livet är föränderligt och det som var drömmar en gång i tiden kanske faktiskt är verklighet nu, medan andra drömmar ännu inte är uppnådda. Det finns dessutom säkert drömmar, som inte alls känns viktiga längre.

Emellanåt är det nyttigt att sätta sig ner och göra lite bokslut och varför inte nu; det är ju ändå deklarationstider? 🙂 Stämma av lite, hur har det gått egentligen med drömmarna och målen? Och vilka drömmar har jag glömt av att jobba på? Vad ska jag göra för att komma dit? Är det överhuvudtaget möjligt att uppfylla dem och är jag beredd att satsa det som krävs?

Ett rum med en utsikt underlättar tankarnas vandring. Den här sortens deklarationer lockar mig betydligt mer än den till Skatteverket. Den har jag å andra sidan kunnat både få anstånd med och lämnat bort till ett proffs. Men den här deklarationen kan bara jag själv göra.

En uppgift att se fram emot.