Vissa dagar går märkligt tomma förbi. De är som disig väderlek, konturlösa, grå och innehållslösa. Orkeslösa. Sådana dagar kan kvitta.

Andra dagar är helt annorlunda; jag får saker ur händerna, känner mig levande och närvarande i möten med riktiga samtal om frågor som gör skillnad. Sådana dagar ger mersmak.

Jag hade en sån där konturlös dag häromdagen. (Ja, jag vet. Jag är lyckligt lottad som inte har någon enstaka dag då och då.) Jag gick omkring med någon slags likgiltighet i kroppen. Och jag gillar verkligen inte att vara likgiltig. Från någonstans inuti mig försökte jag få lite distans, fundera ut vad som var fel, men nä. Jag var bara en stor axelryckning hela jag.

Så satt jag på en trevlig lunch dagen efter och fick frågan hur livet var med mig.  Jag tystnade, kände efter, gick igenom de olika beståndsdelarna i mitt liv och kunde inte komma fram till något annat än bra. Inte helt jublande på alla fronter, fantastiskt i vissa delar, harmoniskt i stora delar och förändringsbart i andra delar. Bra.

**********

Jag har insett att jag tänker likadant om människor. Vissa människor går mig obemärkt förbi. De visar inte vilka de är - och kanske inte heller vet det själva. Det kan vara människor som är måna om att visa vilken status de har. Så tröttsamt och fullständigt ointressant. Jag hade hellre velat veta hur de kommit dit de är som människor och hur de vill utvecklas.

Och så finns det människor som reflekterar, som utmanar sig själva i en vilja att ständigt utvecklas och uppgraderas som personer. Som gör fel, klantar till det, misslyckas, stannar upp, tänker om och går vidare med nya erfarenheter.

Så vitt jag vet har jag bara detta livet på mig. Det kan omöjligt vara meningen att jag ska ägna det åt saker - eller människor - som bara tar energi från mig, bara för att jag inte orkar, vågar eller vill göra något åt situationen.

Målet för mig är att ständigt bli en bättre version av mig själv och hitta vad det är som får mig att ticka och vad det är som gör mig låg. Se vad jag kan ändra på antingen i mitt förhållningssätt eller mina val.

**********
Jag har, som jag skrivit om tidigare, som ambition att andas under 2018. Det är inte så dumt, faktiskt. I andningen kommer en massa syre in och då fungerar hjärnan bättre. Jag är verkligen inte i mål varken med att våga aktivt välja bort det som tar energi från mig eller med att andas i stället för att bara rusa på, gå igång, härja runt och leva rövare (framför allt när jag är stressad och upprörd).

Och lustigt nog så kom just detta på tal i en lång promenad med en av mina medsystrar. Hon hade hört att när vi är stressade så har vi höga halter av hormonet kortisol i kroppen och det triggar igång gamla destruktiva beteenden. Hah! Bingo! Det är ju precis så det är. Och när jag andas så frigörs hormonet dopamin som får mig att må bra.

Det är lite fint att få kvitto på att man gör rätt ibland. 🙂

Så återstår att fortsätta fundera över vad jag kan förstärka i mitt liv som får mig att må ännu bättre och uppgradera mig. Vissa konturlösa dagar kommer alltid att finnas, liksom jag inte kan välja bort alla människor som inte passar mig.

Det är kanske som Alfons Åbergs farmor fnittrade till uttråkade Alfons med sin lika uttråkade pappa efter jul, när de kommit fram till att man borde ha skoj varenda dag.

”Det var det dummaste ...”, och så skrattar hon ännu mer. ”Ja, det var det D-U-M-M-A-S-T-E jag någonsin hört. Då skulle man ju aldrig få skoj!
Om det är roligt jämt, så visste man ju inte att det var roligt! Var ni glada att ni är lessna! Tråkiga saker finns till bara för att man ska märka skillnad när det roliga kommer sen.”