Griskött i halalkorv, häst i nötfärslasagne och gris i älgfärsen. Nu skulle jag vilja uppmana alla, från dig som vanlig enkel kund, till dig som är inköpare av råvaror på stora livsmedelsföretag, till en sak.
Om du slås av att en vara är billig, ställ dig då frågan: Varför?
Hur kommer det sig att den här leverantören kan sälja sina varor så billigt?
Kan denna leverantören trolla med knäna? Förmodligen inte.
Har denna leverantören personal med fackligt okej löner, anständiga arbetstider, bra försäkringar, djur som är friska och hanteras enligt lagstiftningen?
Förmodligen inte.
Är jag beredd att stödja de missförhållandena bara för att jag så himla gärna vill ha den här varan?
Om svaret är ja, så varsågod och handla.

Jag svarar sällan ja. Men jag är inte heller så himla duktig på att ställa mig den där kontrollfrågan: varför? Oftare liksom skakar jag till lite grann samtidigt som jag blundar, för jag orkar inte vara en sån där engagerad och bra medborgare hela tiden. Men frågan är om jag inte får ta och anstränga mig lite nu. Vi kunder har större makt än vi vill tro. Och vem jag än talar med, så är argumentet: vi säljer det kunden köper. Vill vi inte betala för bra mat, så får vi inte bra mat.

Jag vill ha bra mat. Därför har jag bestämt mig för att byta matbutik till att börja med. Till en utan EMV, eget varumärke. Jag vill veta vem som producerar det jag köper. Jag vill dessutom att så mycket som möjligt av det jag betalar går till producenten, bonden och förädlaren. Inte så mycket som möjligt till handlaren.

Det får vara nog nu, helt enkelt.

Se där, nu blev jag lite arg igen i alla fall. Det var skönt! 🙂