Ett samtal från ABF fick oss ur fattning. Någon ville anlita oss! Oss, LUS! Det Litterära Ukulelesällskapet.
Tänk, det var någon som hade sparat artikeln som var i tidningen för över ett år sedan. Bara det!
Nu hör det till saken att det har blivit – om möjligt – ännu glesare än det var när artikeln skrevs.
Ska vi vara helt ärliga så blir det inte så mycket mer än att stämma de  små instrumenten. De behöver stämmas ofta…
Men kul har vi ändå. Så nu funderar vi, om det kanske är någon som vill anlita oss för att skratta. Vi skulle kunna sitta där och stämma våra ukkar och prata, diskutera och skratta.
Eller så får vi göra som en i gänget sa, lära oss ett ackord var. Då skulle det kunna bli något.
Fast då får vi nog anlita en dirigent också, som kan hålla styr på oss…
#Blogg100