Nej, usch nu blev jag sådär trött igen. Ibland undrar jag om det inte är bättre att ha huvudet kvar där nere i sanden, för så fort jag tittar upp så är det ett jäkla elände.
Först bärplockare från Thailand. Sedan skogsarbetare från Kamerun. Lite hästkött däremellan. Och nu lastbilschaufförer från Bulgarien, Rumänien, Lettland, Tjeckien... snart Filippinerna.
Uppdrag Granskning satte åkerierna under luppen i kvällens program och fy sjutton, säger jag bara.
Med mitt eget journalistiska kritiska öga vet jag att jag ska ta även Janne Josefsson med en nypa salt. Men även med flera deciliter salt, så är utländska chaufförers arbetsvillkor något alldeles fruktansvärda.

Företag med  beställer distribution. Distributörerna gör upphandlingar. Åkerier från hela EU svarar och billigaste pris vinner.
Någon intervjuad företagsrepresentant tyckte att jo, det var ju beklämmande att se hur de fattiga chaufförerna lever och bor när de är här i Sverige och jobbar. Beklämmande. Men vem ska man skylla på. Det är ju så systemet ser ut.

JAG BLIR SÅ TRÖTT!!! Systemet är väl för sjutton ingen egen levande organism, som ingen rår på? Det är väl vi som SKAPAR systemet? INGEN är väl oskyldig?

När jag blev trött i samband med hästköttskandalen, så påpekade jag för vänner och kolleger, att vi får ju faktiskt den mat vi betalar för. Köper man färdiga maträtter för 25 kr styck, så kanske man ska fundera ett varv till som konsument. Någon protesterade mot att det alltid ska vara vi konsumenter som ska ta ansvar. Jag protesterade tillbaka, att vi kan ju inte bara frånsäga oss ansvaret och skylla på dem som bestämmer.

Men nu vete sjutton. Det här är så stort och så komplicerat, så det räcker inte med att jag som liten konsument säger till IKEA att jag vill veta hur mycket chaufförerna som kört hit grejerna från någon fabrik i ett lågbetalande produktionsland, tjänar.

Jag är SÅ väl medveten om att jag är en del i skiten, jag som mallar mig över vilka fantastiskt billiga biljetter jag köpt till London med Ryan Air, som låter personalen betala sina egna uniformer, har skitlön och allmänt dåliga arbetsförhållanden...

Jag borde ta en större del av mitt ansvar, inte bara genom att titta på innehållsdeklarationen på halvfabrikatsförpackningarna i frysdisken, utan framför allt när jag röstar, antar jag. Men vad ska jag rösta på? Vem i hela världen kan jag lita på? Vilket av våra partier står för att man inte ska/får köpa upp för billig transport/arbetskraft/köttråvara? Vilket av våra partier står för att företag bör premieras som följer trygghetsavtal/god kvalitet/rättvisemärkning/sunt förnuft etc, och verkligen kontrollerar att detta följs ner i ALLA leverantörsleden? Vilket parti står för sakfrågan att ingen borde få ha fler än låt säga tre steg till sin råvaruleverantör?

Ja, inte vet jag, men helt klart är det ju så att ju fler led det är till den där felande länken, desto mindre vilja att ta på sig ansvaret har uppdragsgivaren. Om det så gäller sylttillverkare, möbelföretag eller färdigmatsproducent. Och om nu alla börjar ta sitt ansvar - hur mycket dyrare blir maten då? Och hur klarar sig då de konsumenter, som har det riktigt dåligt ställt? Om nu alla möbelföretag börjar ta sitt ansvar, hur kommer vi då att möblera våra hem? Är det då som vi börjar bli miljövänliga på riktigt och återanvänder, köper begagnat eller snickrar själva? Och vad händer med Sverige om vi slutar konsumera?

Och vem ÄR det egentligen som ska ta ansvar för att allt ska rätta till sig?vSom det är nu, tycker jag att vi här uppe i rika Sverige verkar vara riktigt sjujäkla bra på det här med slaveri. Var det verkligen det vi ville uppnå med vår välfärd och vårt EU-medlemskap?