Internationella Kvinnodagen och dagen har i år gått mig ganska oberört förbi.
Förutom den riktigt bra filmen som Bianca Kronlöf la ut. Se den här! om du missat den.
Den är välgjord, budskapet är klockrent och det finns inget man kan tillägga.

Bianca uppmanar alla som varit med om något liknande (hon blev kallad blattehora på tunnelbana en vanlig kväll), att berätta om det.
Och det är ju precis det som behövs. Att vi pratar om det, inte håller tyst.
Bra sagt, Bianca! Bra gjort!

Sedan gör många av kommentarerna under hennes youtubefilm mig illamående, rädd och väldigt ledsen. Vilket i sin tur får mig att tänka på alla de modiga kvinnorna som gick ut i tv för någon vecka sedan och pratade om hatbreven de får. Vi har en väldigt lång väg till ett samhälle där vi alla kan må bra och känna oss trygga.

Så säg inte grattis på Internationella kvinnodagen - det är långt kvar tills vi kan fira.