Jaha. Så har man blivit kär igen.
Det hör ju liksom våren till. När ljuset kommer tillbaka och vägarna blir torra.
Det är som när valarna flockas i havet utanför Lofoten, för att para sig. Det hör våren till.
Föremålet - eller föremålen, ska jag väl säga - den här gången är röda. Ljust röda, kanske korall. Jag visste vilka kvalitéer jag sökte och var noga med att specificera dem. Det går liksom inte att bara pröva sig fram. Det tar tid och det är lätt att man fastnar för en tilltalande yta, som kanske inte motsvarar innehållet.

Nu beskrev jag alltså vad jag ville ha, vilket slags stöd som var viktigt för mig, vilket syftet var och vilka mål jag hade satt upp. Förmedlaren lyssnade initierat, nickade, gjorde lite tester, knappade in fakta i sin dator och stegade sedan iväg för att hämta det jag sökte. Dem jag sökte.

Jag hade kanske tänkt mig ett par vita/turkosa, för det har jag haft förut. Eller sobert svarta.
Men när jag såg de här ljusröda, började hjärtat klappa lite extra. Så utstickande, så helt oanonyma. När jag sedan fick lära känna dem lite närmare, fanns det inga tvivel kvar.

Jag har verkligen hittat mina nya joggingskor.