Lite småförbannad kan man väl få vara ändå...

Dag 9

Ibland möter jag dem som blir förvånade över att jag är feminist. Det borde väl vara konstigare om jag inte var det, tänker jag. Enligt Svenska Akademins Ordbok betyder ordet feminism "en rörelse för kvinnors jämställdhet med män". Det är något som de allra flesta jag känner vill skriva under på. Att tro att en feminist måste vara ung, arg, piercad och lesbisk vore lika fel som att tro att en svensk är en blond, blåögd man som säger tack och alltid är ärlig.

Det är svårt att förstå att inte alla är feminister. Varför vill inte alla att kvinnor ska ha lika betalt för samma jobb, varför vill inte alla att vi ska dela på makten? Ärligt talat, är det inte dags att vi hjälps åt att dra det tunga lasset?

In med jämställdhet på schemat i skolorna. Lär ut hur härskartekniker ser ut och hur de kan bemötas. Låt inte nättrollen kapa ordet feminism och göra det till ett skällsord, ett ord som beskriver feminism som om det vore en anarkistisk rörelse som vill slänga männen på tippen och ta över makten själva, utan låt oss använda ordet som det faktiskt betyder: en rörelse för kvinnors jämställdhet med män.

Till slut kan vi kanske lyckas se varandra som människor och som individer, mer än som kön. Se fördelen i att vi är lika olika allihop, inse att vi lever i en tid då muskelmassa inte alltid är det som avgör om vi överlever, eller inte. Det finns många oerhört bra klipp, filmer och inlägg på Facebook som belyser vikten av att vi skapar ett jämställt samhälle. Jag är glad och stolt över att de flesta av mina vänner som delar dem inläggen är män som i allra högsta grad har tänkt till. Det verkar dessvärre fortfarande finnas en tveksamhet hos flera kvinnor att öppet visa sitt engagemang för jämställdhetsfrågor. Det tror jag bottnar i att man är rädd att uppfattas som besvärlig. "Komma dragandes med de där frågorna igen? Vi som hade det så trevligt!" Nä, förstöra stämningen vill man ju inte... Även om jag nog tycker att stämningen blir något lägre varje gång man läser lönestatistik, fördelning av föräldraledighet och uttag av VAB-dagar.

Violen är snart tolv år. Det är klart att jag är feminist. Vad vore jag annars för mamma?

Det är något med det där hundra. Greppbart, men ändå tillräckligt mycket för att vara en utmaning. Hundra blogginlägg hundra dagar i rad. Återigen hakar jag på utmaningen som Fredrik Wass drar igång, i år för femte gången. #Blogg100