Kontakt
23 december 2014

Lucka 23: Känslan av sammanhang

tomtarLUCKA 23

Andas in. Andas ut.
Efter en god natts sömn äter jag frukost i ett sovande hus. Julefrid.
Jamen, det är det ju faktiskt. Huset vilar i julefrid, så om bara jag också...

I gårdagens lucka skrev jag om stressen, som så många av oss känner av. Ingen tvekan om att en stor del av stressen hänger ihop med att jag gärna vill ha saker på ett visst sätt, så som det ska vara vid jul. Så varför är det så viktigt?

Jo, här vid köksbordet i det julpyntade huset inser jag att det handlar om sammanhang. Jag tycker om känslan av att finnas med i ett sammanhang. Att veta att just idag är vi många som klär julgranen och slår sig ner framför Uppesittarkvällen på TV med årets absolut godaste skinkmacka. För att det är årets första skinkmacka.

Precis som jag aldrig äter en semla före Fettisdagen.

Traditioner kan ju ses som ett ok, men det är också något som kittar samman inte bara mig med de andra som gör likadant just nu, utan mig med tidigare generationer. Jag tycker verkligen om känslan av att just nu är vi många som gör precis detsamma.

Jag vill inte att julafton ska vara som vilken onsdag som helst. Jag vill klä mig lite fint, stanna upp, dra in doften av nejlika, kanel och granbarr, tänka till på orsaken till att vi firar jul och känna att just nu, är vi många som gör likadant. Om jag nu inte har lämnat hela julsnurren och åkt till en fjällstuga, så har jag svårt att tänka mig att bara fixa lite grann. Nä, då vill jag ha ett julfint hus, god mat och klappar, och gärna ett litet musikinslag med ukke, fiol, gitarr och sång. Kanske kan vi till och med läsa Astrid Lindgrens saga om Konfusenbo, den som jag växte upp med.

Jag är en ganska svart eller vit person, det där mellantinget är inte riktigt min grej. Så att bara köpa hem en skinka, hänga upp en ljusslinga och säga nu är det jul, det är inte min grej. Jag tycker om känslan av förväntan, doften av fest och gemenskap.

Det är ju också det jag vill föra vidare till min tioåring. Inte för att jag måste, utan för att jag vill.

Så idag, efter tillräckligt många timmars sömn, lovar jag mig själv att se glittret i hennes ögon. Hon älskar julen och min klapp till henne blir att älska den tillsammans med  henne och resten av familjen, så här dan före dopparedan.

Logga_Blogg24#blogg24 - 23

 

Copyright © 2022 – 2024 Ärligt Talat. All rights reserved. Hemsidan skapad av AlizonWeb AB.
cross