Kontakt
22 mars 2014

Smärtan i att ha barn #Blogg100, 21 av 100

IMG_3310.JPGRedan när jag såg det där strecket på testa-om-du-är-gravid-stickan, slog oron rot i mig. För första gången i mitt liv hade jag inte bara mig själv att ta ansvar för. Det är tio år sedan och hon har gudskelov inte gett mig mycket anledning till att känna den där oron på riktigt.

Men den lurar där, alltid. Tänk om hon får det svårt i skolan? Tänk om någon är taskig mot henne? Och första gången en kärlek sviker henne... Måste hon verkligen gå igenom den där smärtan? Måste hon gå igenom någon smärta över huvud taget.

Och så hände det idag. För första gången brast hennes hjärta på riktigt. Nej, inte någon förälskelse i någon pojke eller flicka. Det här var värre. Sedan ett halvår rider hon på ridskolan och de allra flesta gångerna har hon ridit på Hazel Honey, en stor vacker fux. Min dotter är en av få som kan rida det gamla stoet, som är öm i munnen och kräver varlig hand.

Hazel Honey har varit till salu länge och idag fick vi veta att nu kommer hon att lämna stallet. Men tyvärr inte till någon ny ägare, för ingen vill ha henne. På onsdag får hon i stället fara till himlens gröna hagar.

Åh, att se min tös stå där och klappa hästens mule, tyst. Och sedan i bilen, bara brista. Där satt vi sedan och grät i kapp. Hon för att hon förlorar en vän. Jag för att jag inte kunde skydda henne från den smärtan.

Jag vet att hon blir glad igen. Jag vet att hon kommer att stärkas av att känna smärta och överleva den, men hua så maktlös man är som förälder.

Copyright © 2022 – 2024 Ärligt Talat. All rights reserved. Hemsidan skapad av AlizonWeb AB.
cross