Hade äran att hålla vårtalet i Eggby i dag. Det har blivit några vårtal och det var andra gången på hemmaplan. Lite extra utmanande var det förstås att hålla tal med megafon... Men det funkade. Det mesta gör det, bara man kan ta det med en klackspark.

Vårtal i Eggby 30 april 2014

Äntligen har Persefone kommit upp ovan jord igen.
Så säger grekerna.

Persefone var dotter till Demeter, växternas gudinna, och blev tillfångatagen av Hades, underjordens och de dödas gud. Mamma Demeter blev förstås rasande och krävde att få sin dotter tillbaka. Demeter var så utom sig av sorg att växterna började ruttna och allt blev mörkt och kallt. Alla mådde dåligt när det blev så där bedrövligt utan växter och utan värme, ja så dåligt att Hades gav med sig till slut.

Han lät Demeter få sin dotter tillbaka och när hon kom upp ovan jord började växterna att blomma.

Tyvärr hann Persefone äta något i underjorden och då blir man aldrig fri helt och hållet. Tre månader om året fick hon återvända till underjorden och just under de månaderna var Demeter alltid sorgsen och allt blev kallt igen. Det är, enligt grekerna, därför vintern varar just under de månaderna, Enligt den grekiska mytologin var det tre månader som Persefone var i underjorden.

Hade det här utspelat sig i Norden hade sanningen snarare varit att hon var där nere i nio månader om året. Ja, kanske möjligen sju eller åtta… Ibland undrar jag hur vi står ut med mörkret och kylan. Men under tiden skapar vi små egna världar av värme och ljus, alla dessa stearinljus som vi tänder.

Ett varmt och ljust minne från vintern som gick var mötet om Landsbygdsutveckling 2.0 som Skara kommun bjöd in till i Vallegården i januari. Det var riktigt givande att samtala om vad vi behöver för att kunna bo och verka här, men också att måla upp visioner om hur Eggby och Istrum skulle kunna se ut i framtiden.

Jag kan fortfarande se bilden av ett bageri som året om levererar de goda vedeldsbakade brödkakorna, en busstrafik som gör att vi kan lämna åtminstone ena bilen hemma och utmärkta cykelleder där både vi, våra barn och turisterna kan färdas utan risk för att bli ihjälkörda när vi varit i Eggby och ätit en bit mat på kvällen.

Utan drömmar är vi inget. Utan drömmar når vi ingenstans, tänker jag. Och håller jag drömmarna för mig själv, är det ju väldigt liten chans att träffa någon annan som kan haka på, så att det blir och verklighet av dem. Eller hur?

Drömmarna är bränslet som för oss vidare och faktiskt så slår drömmar in.

För 13 år sedan var jag också vårtalare här. Då stod en man där bland er och jag var alldeles nyförälskad i honom. Gissa om vi hade drömmar…  Han står här idag också och bredvid honom en av våra drömmar.

Att det äntligen är vår, är dessbättre ingen dröm utan helt verkligt. Vi vet också att det verkligen är Valborgsmässoafton, för det är mycket kallare än för bara några dagar sedan och det är som om det är alldeles nödvändigt att vi ska frysa in våren ordentligt. Varje år!

Men kylan spelar inte så stor roll,  vi som bor här ute i Valle, vi vet att det är vår i alla fall.

Vi ser att det är vår: vartenda sötbärsträd talar om det. Vi hör att det är vår: tranorna trumpetar på fälten och vi känner doften av vår, för bonden gödslar. Jag har till och med smakat att det är vår, för jag fick en liten kallsup i sjön häromdagen.

Jag säger som grekerna: Persefone har kommit upp ovan jord igen!

Ett fyrfaldigt leve för våren, den leve…HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!