Vill inleda med att jag nu rättar till numreringen. Idag är det 48:e inlägget, trots att jag skrev det 46:e igår. Upptäckte nämligen att jag har två stycken nummer 40 och är det nu en bloggutmaning, så vill man ju få till det på rätt sätt. 🙂

Idag tog jag en kort promenad på stigar jag inte gått på länge.

Jag hade ett uppdrag att hitta en tegelsten och så mycket som finns på vår tomt, borde det inte ha varit så svårt.
Här finns nämligen gott om spår efter tidigare hyresgäster. Rostiga spår som minner om en tid när sopsortering inte var uppfunnet än

Mestadels i form av ölburkar eller  brännvinsflaskor nerkörda i marken. Men ibland också kastruller, kängor och hinkar.

Men inga tegelstenar. Jag släntrade vidare in i skogen bakom huset. Här är vi aldrig, det har liksom inte blivit av. Men ett stenkast från vårt hem finns en egen värld.

Här får naturen vara ifred...

... och de stigar som finns är huvudsakligen upptrampade av  rådjur och älg.

Tänk så lite som behövs för att vi ska se saker ur ett annat perspektiv.
Till och med huset ser annorlunda ut ur den här vinkeln.

Och visst, till slut hittade jag min tegelsten.

Nu är den inmurad i väggen, där det tidigare var ett stort hål efter ett kaminrör.
Och nu är rummet klart. Men det tar vi en annan dag.