För exakt 14 år sedan gick jag upp för trappan till övervåningen, vände mig om på trappsteget och sa till maken: du kan sova lugnt, det kommer inte att hända något i natt.
Fem timmar senare väckte jag honom med ett helt annat budskap. Det var början på en resa som är den absolut bästa jag gjort i hela mitt liv. Resan som mamma till hon som kallades Violen i mina radiokåserier.

Att bli mamma är inget att ta för givet. Jag skulle fylla 42 det året jag fick Violen. Jag som var övertygad om att jag skulle bli mamma tidigt och ha två, säkert tre barn. Jag hade fått ett bra liv utan barn också, men är oerhört tacksam över att jag får uppleva det här.

Mina jämnåriga börjar få barnbarn och pratar om hur de är meningen med livet. Själv har jag svårt att förstå att något kan överträffa föräldraskapet.

Jag är stolt och lycklig över min dotter. Tänker att hon inte ska bli som mig, utan som en uppgraderad version av båda sina föräldrar. Förhoppningsvis med så mycket förnuft att hon kan se vad som kan vara bra att ärva och vad som kan vara klokare att arbeta bort. Kan jag ge henne stadga och kärlek, så att hon blir en stadig och livskraftig planta, så är jag tacksam.

Ingen beskriver det bättre än poeten Kahlil Gibran i Profeten:

"En kvinna som bar ett barn vid sitt bröst sade: 'Tala till oss om Barnen.'
Och han sade:
Era barn är inte era barn.
De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.
De kommer genom er, men inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.
Ni kan giva dem er kärlek, men inte era tankar, ty de har sina egna tankar.
Ni kan hysa deras kroppar, men inte deras själar.
Ty deras själar dväljs i morgondagens hus, som ni inte kan besöka, ens i era drömmar.
Ni må sträva efter att efterlikna dem, men sök inte att göra dem lika er.
Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som flytt.
Ni är de bågar, från vilka era barn skickas ut som levande pilar.
Bågskytten ser målet på det oändligas stig och Han böjer dig med sin makt för att Hans pilar skall gå snabbt och långt.
Låt dig i glädje böjas i Bågskyttens hand.
Ty liksom Han älskar pilen, som flyger, älskar Han också bågen som är stadig."

I morgon när du vaknar är du en fjortis, min vackra dotter. Den bästaste fjortis jag någonsin känt.

31/100

#100dgr Ett blogginlägg om dagen i 100 dagar. Det är vad den här utmaningen går ut på. Inget pris till dem som klarar sig ända i mål, men en morot för att skriva. 🙂