Dag 56
För många nätter med för lite sömn har tvingat hjärnkontoret att stänga ner. Känner mig mest som den bukett som står på mitt piano; trött, om än med viss charm. Inte ett enda uppslag till inlägg dyker upp och det kan bara innebära att de där uppe i kontoret har checkat ut och gått hem. För mig finns det som tur är hopp om bättring, vilket är mer än man kan säga om blomstren. Men något längre blogginlägg blir inte publicerat. 🙂 God natt!
Det är något med det där hundra. Greppbart, men ändå tillräckligt mycket för att vara en utmaning. Hundra blogginlägg hundra dagar i rad. Återigen hakar jag på utmaningen som Fredrik Wass drar igång, i år för femte gången. #Blogg100