Dag 129
Det känns som om hela världen kokar. Försöket till statskupp i Turkiet häromdagen, bara dagen efter vansinnesdådet i Nice. Då grundar jag.
I en liten medeltida stenkyrka i Västergötland har det den här söndagskvällen samlats så mycket folk, att det inte finns en endaste sittplats ledig. Vi bjuds - ja, faktiskt bjuds - på en sommarkonsert med sång och piano, dotter och far. Det är visor med sånger som går rakt in i hjärtat. Jag märker det så tydligt, när världen gungar, att jag behöver stora doser av vackert och gott.

Det är som att vi som tänker gott måste vara ännu mer högljudda, så att vi överröstar de förvirrade och onda.
Särskilt talade den här till mig, Min plats på Jorden av bland andra Fredrik Kempe:

Min plats på Jorden

Här är allt så nära
Jag stannar här ett tag
Tar det jag kan bära
och det som är idag