Nu blev jag ledsen på riktigt. Lill-Babs... henne hade jag lugnt räknat med i åtminstone tio år till.

Jag följer SVT-serien Bonusfamiljen och där gör Lill-Babs en av rollerna. Och hon gör den bra.

Man kan tycka vad man vill om Lill-Babs; jag beundrade hennes energi, hennes uthållighet som artist (60 år!) och hennes förmåga att nå fram till sina fans genom tv-rutan. Och att hon kändes äkta som människa.

Det är något att sträva efter; att bli den bästa möjliga versionen av sig själv. Att ständigt våga lära sig nya saker, bemöta andra med respekt och dela med sig av kärlek och positivitet.

I morse lyssnade jag på Mix Megapol och de pratade om att tidningar har färdigskrivna runor över kända och folkkära människor. Såsom Lill-Babs, tänkte jag tyst för mig själv. Men slog genast bort tanken. Lill-Babs är ju odödlig på något vis.

Men det var hon inte.

34/100

#100dgr Ett blogginlägg om dagen i 100 dagar. Det är vad den här utmaningen går ut på. Inget pris till dem som klarar sig ända i mål, men en morot för att skriva. 🙂