Dag 75

Jag älskade verkligen den där värmen som besökte oss förra veckan, men det finns fördelar med ruskväder också. Violen och jag passade på att krypa in i biomörkret. Ända sedan jag såg trailern för Zootropolis på Kalle Ankas jul, så har jag velat se filmen och nu äntligen!

För dig som inte sett den, Zootropolis handlar om en stad där rovdjur och andra djur lever sida vid sida, som i ett enda stort socialt experiment. En liten tjejkanin bestämmer sig för att bli polis, trots att ingen kanin någonsin har blivit det tidigare. Och hon blir kompis med en räv. Men så blir det så som många har befarat; rovdjuren faller tillbaka i sina gamla beteendemönster. Alla vet ju hur rovdjuren är innerst inne. Biologin rår man inte på.

Jag älskar dessa animerade filmer som på ett ofta klockrent sätt sätter fingret på våra mänskliga fördomar. Jag hör själv till dem som har rätt saftiga fördomar om en del människor - nämligen dem som för en politik som bygger på fördomar. Jag tror - och hoppas kanske - att de är lite dummare. Det gör alldeles för ont att tänka att det skulle kunna vara intelligenta människor som på rent allvar för en politik som utesluter stora befolkningsgrupper, som vill backa jämställdheten och som går på stan med järnrör.

Vem vet, vi kanske skulle kunna använda Zootropolis som utbildningsfilm om hur vi borde se på varandra och lyfta varandra i stället för att förutsätta att människor är på ett visst sätt utifrån deras kulturella bakgrund. För naturligtvis är det inte alls så att det är någon biologisk orsak till att rovdjuren beter sig som de gör - ja, jag ska inte avslöja allt, förstås.

Nåja, huvudsaken är att barnen ser den. Det är dem vi behöver överskölja med åsikter om att vi kanske är olika, men lika mycket värda - och om vi gör fel, så går det att rätta till och förlåta.

Jag är bara så himla övertygad om att det goda kommer att segra till slut. Hur skulle något annat kunna vara möjligt?

Det är något med det där hundra. Greppbart, men ändå tillräckligt mycket för att vara en utmaning. Hundra blogginlägg hundra dagar i rad. Återigen hakar jag på utmaningen som Fredrik Wass drar igång, i år för femte gången.