Dag 89
Kan det va' så lätt skilja fel från rätt?
Gå sin väg fram med leenden
bland sorgliga skeenden
i vissheten att jag själv är den
som vet vägen till himmelen.
Det är väldigt sällan jag firar mässa numer. Men idag gjorde jag det. Under 30 år var jag en hängiven körsångare och ett av de absolut härligaste verk att sjunga var mässan I välsignan och fröjd av Hans Kennemark och med texter av Alf Hambe, som jag sjöng med Skara Oratoriekör för 14 år sedan.
Ikväll var riksspelmannen Hans Kennemark tillbaka i Skara domkyrka och det var jag med - även om jag nu satt i en av bänkarna. Det är något visst med Kennemarks fioltoner. De får mina Leksandsrötter att krulla sig av lycka, hittar en genväg rakt in i hjärtat på mig. I kombination med Alf Hambes lekfulla formuleringar är lyckan total.
Jag brukar numer vara mest arg på religion och tycker att det bästa vore om vi kunde skippa allihop, eftersom det bara ställer till med elände. Å andra sidan tycker jag ju att vi ska skippa fotboll av samma anledning och till och med jag inser att det förmodligen inte är vare sig religionen eller sporten som är det egentliga problemet, utan vissa människors sätt att hantera konflikter och oliktänkande på.
Jag behövde det här idag. Jag behövde få sitta ner och bli påmind om det goda med en kyrka, med sammanhållning och med glädje som spritter ända in i hjärteroten. Vi avslutade till och med med ett gemensamt himlasprång. 🙂
Jag behövde bli påmind om att vi är många som tror på det goda, som ser hopp - och vilken väg vi nu tar oss dit på, det bryr jag mig inte om.
Tro det goda, se det goda,
känn det goda, som strömmar tusenfalt
Blev du nyfiken på I välsignan och fröjd, så hittade jag lite klipp på You Tube:
Det är något med det där hundra. Greppbart, men ändå tillräckligt mycket för att vara en utmaning. Hundra blogginlägg hundra dagar i rad. Återigen hakar jag på utmaningen som Fredrik Wass drar igång, i år för femte gången.