Vilken dag! Först 7,5 km joggning på - äntligen! - isfria vägar och sedan...

I ett tidigare blogginlägg (3 februari) skrev jag om brevskrivandets ädla konst och om att jag nu skulle författa ett brev till Berit Ås. Jag skrev att brevskrivande också förutsätter tålamod, eftersom det tar så lång tid innan man får svar.
Det som tog längst tid, kära läsare, det var att skriva brevet. Så tålamodet behövdes mer för att överse med min egen slöhet...

Men i tisdags fick jag i alla fall iväg brevet - efter att ha köpslagit med mig själv och gått med på att brevet inte behövde vara handskrivet. Ja, det var faktiskt det som tog emot, att sätta mig ner och skriva ett brev för hand. Jösses, så slö man blivit.
Efter att ha postat brevet i tisdags, ställde jag in mig mentalt på att få vänta ytterligare några veckor.

Idag ringde Berit! YES! Gudskelov, för människor som är bättre på att handla och lyfta luren än vad jag är. 🙂
För mig är det här stort. Berit Ås är en förebild, någon jag har sett upp till sedan jag hörde henne prata i Skövde 2008 om härskarteknikerna. Det är Berit som har myntat begreppet.
Att få träffa henne och diskutera ämnet betyder oerhört mycket, inte minst nu när jag börjat föreläsa och gärna vill satsa på att föreläsa om just härskarteknikerna.
Nu har vi bokat in när vi ska träffas, i april, och gissa om jag ser fram emot det!

En alltigenom lyckad söndag, säger jag bara.