Tre kvinnor. Tre timmar. Oändlighet av tacksamhet.
Det började för drygt tio år sedan. Jag tog med mig två väninnor - som inte kände varandra - på en föreläsning med Lotta Snickare som just hade kommit ut med boken "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra".

Efter föreläsningen gick vi till en restaurang och åt en soppa och diskuterade. Jag har, eller framför allt hade, en föreställning om att jag behövde ta ansvar för att människor jag tussade ihop skulle trivas tillsammans. Men här gick diskussionerna stundtals så nära taket att jag nästan utbrast:
- Nu tycker jag att vi sjunger We shall overcome!

Några dagar senare hörde båda väninnorna, oberoende av varandra, av sig till mig och tyckte det skulle vara bra om vi kunde träffas igen, alla tre. Det gör vi sedan dess och vi har fått fram ett koncept som fungerar bra.

Vi får varsin timma på oss, där vi får prata fritt om det som ligger oss närmast, i de allra flesta fall handlar det om oss som yrkesmänniskor. Sedan ger vi varandra feedback. Vi har naturligtvis fullständig tystnadsplikt och det gör att jag kan sitta där insvept i en filt med tårarna rinnande och blotta mig fullständigt. När det behövs.

Det är ett fantastiskt ventilationshål, men också en kompetenshöjning utan dess like. För med åren har vi lärt känna varandra, känner igen våra svaga punkter, kan påminna varandra om våra kompetenser och skratta varmt med varandra när vi blottar en svaghet som vi aldrig skulle visa för någon annan.

Vårt nätverk har blivit ett andningshål. Något som gör att vi orkar ett tag till när det känns motigt. Här finns inget skvallersnack, här bakas inga pajer eller presenteras några bakverk. Vi handlar halv- eller helfabrikat och har inte städat innan vi träffas. Vi är yrkeskvinnor och det här är vår tid, en timma var var sjätte vecka.

Nu är huset tyst igen efter vår träff. Klockan närmar sig midnatt, jag är trött men energifylld. På en servett står tre punkter nedskrivna, som jag behöver jobba med till nästa gång. Ja, vi får alltid läxor, för vi vill ju fortsätta att utvecklas.
Och i kalendern finns nästa träff inbokad. Det känns tryggt.

Detta är inlägg 6 av 100.
Varje dag i hundra dagar ska ett blogginlägg publiceras.
Initiativet kommer från Fredrik Wass som driver Bisonblogg och här kan du läsa mer om tankarna bakom just Blogg100 2017.