Tre kvinnor, tre karriärer och en total öppenhet.
Det är grunden för ett nätverk som vi skapade tillsammans för en så där dryga fem år sedan. Kanske sju, till och med?

Vi satte förutsättningarna på ett tidigt stadium:

• vi träffas ungefär var sjätte vecka
• vi träffas på ett av våra kontor (ingen ska behöva städa och fixa för att vi ska träffas)
• vi äter hämtmat (eftersom vi träffas direkt efter jobbet behöver vi äta, men ingen ska "sno ihop" något eller känna press på att laga riktig mat)
• vi får en timma var på oss att berätta det vi vill berätta om den här gången
• total tystnadsplikt råder

Vi är ganska överens om att det här är bland det bästa vi har gjort. Fokus ligger på det som sker i vårt yrkesliv och det är guld värt att kunna bekänna sina våndor, vända och vrida på problemställningar, lufta sina tankar, bolla sina idéer och sätta ord på sin oro.

Under den timma vi pratar är de andra två huvudsakligen tysta. När timman är över får vi däremot feed back. Inte sällan en ganska tuff sådan.
"Det här har du brottats med förut, när ska du ta tag i det verkliga problemet?"
"Klart du ska göra, du kommer att fixa det galant!"
"Glöm inte bort att tänka på dig själv också - planera in tid för återhämtning."

Här finns ett utrymme att vara precis så små och precis så fantastiska som vi kanske inte ens vågar erkänna för oss själva att vi känner oss. Och när det gungar till ordentligt (och det gör det för alla emellanåt), då finns det två stadiga som stagar upp,

Finge det en enda sak jag skulle rekommendera till fler, så är det att bilda seriösa nätverk. Ett som skiljer sig från väninnepraten och där inga krav sätts på att prestera något. Ett rum för öppenhjärtiga samtal och ärlig respons.

Ett rum att växa i, helt enkelt.