Fåglar är ganska coola och vi har nog en hel del att lära oss av dem, insåg jag idag när jag besökte Trandansen och tittade på 11 000 dansande grus grus.
Ja, det är ju tranans latinska namn. Här vid Hornborgasjön i Västergötland har tranorna samlats i hundratals år på väg norrut från Spanien och i viss mån på väg söderut när det är höst.

Tranorna har samma partner livet ut - om inte partnern förolyckas förstås. Då kan det komma in en ny. Det tar tre, fyra år innan tranan börjar häcka. Första året kan ungen följa med sina föräldrar, men när det kommer en ny unge, så slår den sig samman med de andra ungdomarna i stället. Precis som föräldrarna flyger de till Hornborgasjön och trandansen, men de flyger inte vidare till en häckningsplats, utan drar runt tillsammans med gänget. Och ställer till det - inte helt olikt människornas ungdomar innan de hittat var de ska slå ner sina bopålar.

Kollegan Lotta Berg berättar saker om tranorna som jag aldrig hört förut, trots att jag varit här och tittat på dem varje år i över 20 år. Själv fascineras jag över hur de kommunicerar med varandra utan att ha tillgång till orden. Det kanske är så att det till och med underlättar att de inte har orden? Vi kanske krånglar till det alldeles i onödan när vi kommunicerar?

Det sägs att orden står för ungefär tio procent av budskapet i en kommunikation - resten är röst och kroppsspråk. Vad skulle hända om vi blev bättre på att tolka det vi såg och förlitade oss mer på röstläge och kroppsspråk? Inte bry oss så mycket om ord som uttalas - eller för den skull inte uttalas!

Jag tänker att vi har en förmåga att krångla till det i våra liv och inte vågar lita på de signaler andra sänder. I vår längtan efter att bli bekräftade och vår rädsla för att överges är risken stor att vi redan på förhand bestämmer oss för vad andra tycker och tänker och missar det egentliga budskapet.

Vi kanske helt enkelt skulle göra som tranorna? Snacka mindre och dansa mer.

35/100

#100dgr Ett blogginlägg om dagen i 100 dagar. Det är vad den här utmaningen går ut på. Inget pris till dem som klarar sig ända i mål, men en morot för att skriva. 🙂