Emellanåt hör jag ekon från förr, typ för 25 år sedan. Den dåvarande sambon går under namnet "Idioten" (för han var en) här hemma och han framhöll att jag var sjukligt utåtriktad. Men tänk så mycket kul och bra jag fått vara med om tack vare det. Tack vare att jag är sjukligt utåtriktad, alltså.
Förra veckan skulle jag hämta ut min första prenumererade matkasse, men insåg ett par dagar innan att jag hade råkat klickat i leverans till Norrköping i stället för till Skara. Kassen avbokades.
Den här veckan insåg jag för sent att TVÅ kassar skulle levereras till mig. Jag hade förmodligen skrivit in fel den här gången också... För sent att rätta till, meddelade leverantören, så jag insåg att jag fick ställa in mig på att fylla frys och skafferier med en massa extramat.
I kön framför mig till utlämningsbilen står en yngre man och upprepar sitt namn för leverantören som kliar sig i huvudet och letar i sina listor. Till slut lyser han upp och förklarar att den förväntade leveransen är först nästa vecka, så den här veckan blir mannen tyvärr utan.
Jag hör mannen sucka besviket, men innan han hunnit stega vidare har jag gjort en snabb överläggning med mig själv på typ en sekund:
-Du kan få köpa en av mina, för jag har två!, säger jag.
-Om du kan tänka dig en viktväktarkasse, vill säga, lägger jag till.
Jamen, hur bra kan det inte bli när man inte kan låta bli att prata lite extra. Han blev superglad! Det visade sig att han bestämt sig för att äntligen ta tag i mathållningen hemma och passa på att laga mat när han nu hade en veckas semester. Och så var kassen beställd till fel vecka - vilken antiklimax! Men nu kom jag och erbjöd en kasse - perfekt! Han tackade överlyckligt ja, plockade fram sin mobil och Swishade över beloppet för en matkasse till mig. Tekniken är ju bara för häftig! Sedan gick vi igenom mitt mejl från affären, där det stod vilka extravaror han behövde komplettera med.
Leverantören kunde titta på hur två från början lite missnöjda kunder gick iväg mer än nöjda och småpratade om den kommande veckan, vad det kunde tänkas vara för rätter och hur bra det kändes att ta tag i sin mathållning.
Såna där möten kan jag leva länge på. De tränger undan Trumptankar, missnöjesgnäll och den hopplöshet som allt fler ger uttryck för. Det är lätt att falla in i det där tugget och inte minst känslan av att det inte går att påverka det som sker. Men det gör det, det är jag helt övertygad om. Framför allt går det att påverka hur vi hanterar det som sker. Och ett av sätten är definitivt att prata med varandra - även dem vi inte redan känner. Så jag fortsätter att vara sjukligt utåtriktad. Det ska han nästan ha tack för, "Idioten" - att han gjorde mig uppmärksam på den egenskapen. 🙂