Dag 131
Antingen händer det mer än man tänker på, här ute på landet - eller så har vi väldigt mycket besök. Hursomhelst är det inte ovanligt att mina vänner blir bjudna på någon slags dramatik.
Barndomsväninnan E är här några dagar. När hon var här i maj, fick hon hjälpa mig att fånga in två lösa hundar som hade rymt hemifrån och nu levde farligt på vägen. En annan sommar kom en kvinnlig cyklist upp och sökte skydd hos oss, eftersom hon var förföljd av en blottare i bil. En annan gång omgavs vårt hus av en vidrig stank av ett dött rådjur, som lokaliserades och fick köras bort dit dess förruttnelse inte skulle störa någon.

Idag fylldes luften av tjock rök och sirener, då ett av grannhusen fattade eld. Engelska villan var ett av Remningstorpsgårdens vackraste hus, byggt 1920.

I övrigt var väl dagen lugn, förutom möjligen att han som hjälpte mig klippa häcken överraskade ett megastort getingbo och blev stungen av tre hyresgäster. Nu har jag sprejat, skummat och pudrat det så det borde rimligtvis vara stendött. Och strax därefter gick jag ut igen med myrbekämpning.  Myrorna svärmar ovanligt tidigt i år och efter att två vingförsedda landat på köksbordet insåg jag att här gällde att mota Olle i grind.

Vi har kommit hem från semestrar och funnit hundratals flygmyror framför allt i köket, eftersom de rackarna svärmar och tar sig ner i skorstenspipan. Så nu fick E hjälpa mig att tejpa för ugnsluckor i gamla vedspisen, ventiler och andra öppningar som jag vet att de små uschlingarna brukar ta sig in i. Det känns lite grann som att förbereda mörkläggningen i krigstider.

Nu får vi hoppas att E får det lite lugnare när hon ska se efter vårt hus ett par dagar. Tanken var ju att erbjuda lite avkoppling i ett sommarparadis, när Violen och jag ska resa iväg för att för första gången träffa honom som ska bli vår nye familjemedlem.