På fredagar kan man gå på orgelkonsert i Domkyrkan i min lilla stad. Vilken fantastisk ynnest att få sätta sig ner och lyssna på 20 minuters pampig orgelmusik, bara sådär mitt på dagen. Idag var det Magnus Trönnberg som spelade. Det gav mersmak, särskilt hans egna variationer som avslutade konserten.
Det var gott att jag gick dit idag. Det stärkte mig och det behövde jag, för nu på eftermiddagen har jag talat med en nära vän som inte mår bra. Maktlösheten är fullkomlig - både för henne och för mig.
Samtalet fick mig att fundera på den här svenska sjukvården. Igen. Hur kommer det sig att läkare är så otroligt handikappade på att ta hand om sina patienter? Jag vet att jag generaliserar, men det är så många jag möter som rapporterar samma sak. Som patient i en livshotande sjukdom blir man lik förbannat bollad hit och dit mellan olika läkare och avdelningar. Du får ont i magen, i lungor, i rygg, i fötter. Då skickas du till de olika specialistavdelningarna och får träffa nya läkare. Ingen av dem har något ansvar för totalbilden.
Borde det inte finnas en huvudläkare som fungerar som en slags projektledare? Så här: Cancerläkare A har hand om patienten. När patienten får ont i en kroppsdel som följd av cancerbehandlingen, eller cancerns utbredning och får behandling av läkare B, C och kanske även läkare D, så är det ändå läkare A som samlar ihop journalanteckningar från dessa tre läkare och ordnar möte med patienten för att förklara för patienten vad som händer, vad som görs och hur totalbilden ser ut. Ska det vara så svårt?
Att vara sjuk och svag och samtidigt vara en krävande patient som slåss för sina rättigheter och står på sig för att få information, det är banne mig en omänsklig uppgift.
Vi kanske skulle inför dolor även inom den vanliga vården. En dola arbetar ju på förlossningar för att vara länken mellan det blivande föräldraparet och vårdpersonalen. Vi kanske har rationaliserat vår vård så långt, att vi får ta in andra personer som tar hand om det som rimligen borde ligga inom exempelvis läkarens ansvarsområde: kommunikation med patienten.
Jag inser ofta hur välsignad jag är, som är frisk, arbetar med det jag verkligen vill och har en fantastisk familj och många, många fina vänner. Men just nu är jag ändå mest heligt förbannad över att det finns så mycket som fungerar så dåligt, och att jag inte vet hur jag ska förbättra det...