Ibland har jag så kul på nätterna, så jag kan knappt bärga mig. Innan jag får lägga mig och sova, alltså. Hjärnan producerar drömmar som ibland är löjligt roande att befinna sig i.

Idag har det varit fullt kalasande hela dagen, så inlägget får bli en repris från förr. Det här gick som radiokåseri på P4 Skaraborg i början av mars 2001. 🙂

God morgon!

Hoppas du har sovit riktigt gott i natt och vaknat pigg och fräsch, redo för att ta itu med en ny härlig vecka! Eller var det en sån där morgon när du bara blängde på väckarklockan och helst av allt ville sova några timmar till?

Visst är det olika hur vi mår när vi vaknar? Och ibland är det svårt att förstå varför man är på ett visst humör – så där till synes utan anledning. Innan man liksom fått en chans att fundera över hur man mår. Visst kan det ha att göra med hur många timmar vi fått sova, men det är då inte hela sanningen.

För vissa morgnar kan jag riktigt längta efter kvällen då jag får gå och lägga mig igen. Och det behöver inte ens bero på att jag är trött. Nej, det beror snarare på att jag har så  himla roligt på nätterna.

Nä nä nä, det är inte alls som du tror. Jag är INTE ute och rumlar. Inte var och varannan natt i alla fall.

Jag drömmer!

Och det är nåt så vansinnigt roligt. Det är som att bli bjuden på en härlig filmvisning varje natt. Och gratis! Vissa nätter är det så händelserika drömmar att jag är alldeles färdig när jag vaknar. Då har det varit en riktig thriller. Andra morgnar vaknar jag med ett leende och en bomullsvarm känsla i magen. De där romantiska filmerna med bra slut är inte dumma.

Det som är synd med drömmar är att de aldrig går att dela med sig av. För ni vet hur det är, i drömmen kan ett ansikte som vanligen tillhör någon jag känner sitta på en helt annan människa. Och fast jag vet att det var Olle jag pratade med i drömmen, så var det till utseendet Lars eller till och med Kristina. Och ändå var det inte konstigt.

Visst är det konstigt. Fast det är det kanske inte med tanke på hur våra hjärnor ser ut. Med så mycket skrynkel och knepiga vindlingar så är det mer anmärkningsvärt att det överhuvudtaget kommer något vettigt ut ur dem.

Det lär ju vara möjligt att tolka drömmar, fast jag är inte så säker på att jag skulle vilja ha dem tolkade. Jag menar, det kan ju visa sig att de där trevliga drömmarna tyder på att jag är väldigt känslomässigt labil, eller att de läskiga drömmarna är sanndrömmar. Nej, ibland är det bättre att sväva i ovisshet och ta saker och ting för vad de är – eller verkar vara.

Fast under vissa perioder skriver jag ändå ner de där drömmarna, uti fall att jag skulle vilja tyda dem nån gång. Men det blir aldrig av och anteckningsböckerna ligger där fulla av nedklottrade drömmar. ”Te inga nôtta!”

Drömmar kan vara bra att ha när man har lite svårt att somna också. För när huvudet har haft fullt upp en dag, så brukar jag tänka att nu ska jag berätta en riktigt trevlig liten saga för dig, hjärnan. Koppla in fantasikontoret så börjar vi! Det kan bli precis hur trevliga sagor som helst, för i fantasin behöver man inte ha några som helst begränsningar.

Det är faktiskt inget dumt sätt att varva ner på. Jag hörde talas om ett golfspelande par, där mannen brukade fantisera sig runt 18 hål i tankarna innan han somnade.

- Vilken bana ska du gå i kväll? Frågade hustrun en kväll.
- Hmmm, Orust, tror jag.
- Åh, den har jag aldrig spelat.
- Men följ med då, vet ja!

Jag har försökt den varianten själv, men jag har så väldigt lätt för att somna så jag hinner knappt pegga upp på första tee innan John Blund sveper bort mig. Men en kortare promenad ska jag väl klara av i alla fall. Så i kväll tror jag att jag ska vandra på de backiga kullerstensgatorna i Boston där gasljuslyktor lyser upp i vintermörkret och snöflingorna faller stora som lovikkavantar från himlen. Eller nej, det kändes kallt, det får bli en försommarmorgon hemma i stället. Med skira nyutslagna ekar, fågelsång och en lång simtur i den spegelblanka sjön där dimman just har lättat.

Vad sa du? Tycker du det låter härligt? Jamen, följ med då vet ja. Vi syns vid bryggan.

32/100

#100dgr Ett blogginlägg om dagen i 100 dagar. Det är vad den här utmaningen går ut på. Inget pris till dem som klarar sig ända i mål, men en morot för att skriva. 🙂