Man kan tycka nästan vad man vill om olika religioner, men ändå fascineras av dess olika mysterier och riter. Nu går vi in i påsken, en av kristendomens största högtider.

I en av de kyrkor som "min" kyrkokör sjunger i,  trivs jag alldeles fantastiskt bra. Idag under gudstjänsten insåg jag varför. När jag sitter i kyrkbänken vilar mina ögon på något som ger mig stillhet och lugn, hopp och fascination.

Här finns nämligen ingen altartavla med en lidande Jesus på korset, som så ofta annars. Istället en stämningsfull målning av Jesus där han sitter på knä med händerna knäppta. Kristus i Getsemane heter den och Sven Linderoth har målat.

En man som ville så mycket gott, det måste varit många gånger som han satt där och undrade vad sjutton han hade gett sig in på. Och vad det var som drev honom att fortsätta, trots att så många inte ville tro på att det verkligen kunde löna sig att följa hans kärleksbudskap.

Min tro följer inga ramar. Jag vill tro att det har funnits en Jesus som ville gott och gjorde gott och att han är en god förebild för oss alla. Jag har svårare för att jag ska påminnas om att han led för att jag ska finnas till. Jag köper inte riktigt den biten. Den väcker mer skuld i mig, än tacksamhet. Och skuld går jag verkligen inte igång på. Jag hör inte till dem som triggas av tagelskjortan.

Kärleksbudskapet däremot, tycker jag är klockrent. Det lär förena alla religioner. Så, varför koncentrerar vi oss inte på att bara föra ut det. Gång på gång på gång. Vi kanske inte behöver upprepa lidandet? Det kanske vore bättre att kyrkor i alla religioner fokuserade på att tala om vad mycket gott vi kan göra mot och åt varandra. Och plocka bort skulden.

Men jag är en amatör och det finns säkert många teologiska förklaringar till varför kyrkan predikar det den gör. Det finns säkert många förklaringar till varför berättelserna en gång nedtecknades som de gjorde. Och att just Matteus, Markus, Lukas och Johannes evangelier var dem som valdes ut och fick stå med i Bibeln. Det måste ju funnits en redaktion som valde bland alla berättelser från människor som hade upplevelser från vandringar med Jesus. Några - med största sannolikhet män med makt - som sållade och kom fram till att de här fyras berättelser var okej.

Så, jag köper inte allt som har med kyrkan att göra. Men jag fascineras ändå av mycket av det som händer i kyrkorummet.

26/100

#100dgr Ett blogginlägg om dagen i 100 dagar. Det är vad den här utmaningen går ut på. Inget pris till dem som klarar sig ända i mål, men en morot för att skriva. 🙂