Man kan ju ta vara på nuet på olika sätt... Just nu sitter familjen i bilen. Det är inte helt fel med det här lilla rummet och samvaron i det. Samtalet flyter lätt, landskapet växlar och de små musöronen hemma är nästan helt utslagna nu, några timmar längre söderut. , vi sitter här i vår egna lilla värld samtidigt som vi har tillgång till den stora världen utanför.

Jag som för 25 år sedan jobbade på EF i Malmö och varje morgon gick och kollade telexremsorna från kollegerna i Ryssl... nej, förlåt Sovjet och USA, som fick komma ihåg att byta rulle i faxmaskinen på tidningsredaktionen i mitten av 1990-talet, sitter nu i en bil helt uppkopplad.

I baksätet sitter nioåringen med vår iPad och surfar tack vare det trådlösa nätverket som finns i bilen. Hon blev just facetimad (som en sorts videokonferens som kan göras mellan Appleägare) av en kompis och sitter och pratar med honom. Emellanåt stönar hon: "det är lite dålig täckning här".

Själv sitter jag i framsätet och skriver blogginlägg. Lugn, det är maken som kör. Och om ni nu tycker att det var ett konstigt sätt att ta vara på nuet, så kan jag trösta er med att det innebär att jag kan ägna mig helt och hållet åt familjen när vi väl är framme.

Ibland måste man planera för att kunna ta vara på nuet.