Och så var påsken till ända. Och födelsedagsfirandet. Fyra dagars ledighet känns som en hel vecka ibland.
Vad mycket vi har hunnit göra, tänker jag - och lägger tyst till för mig själv: inte för att jag tycker att det nödvändigtvis är något att eftersträva. Att göra mycket.
Men det är svårt att inte tänka i duktighetstermer och ännu svårare att tänka att "duktigt" kan vara att inte göra något alls. Nog kan jag låta en hel del tid flyta iväg ibland, men när hade jag en dag sist där jag inte gjorde någon nytta alls? Länge sedan var det och det hänger på mig. Jag är helt enkelt inte så road av att inte göra något alls.
Det är inte alltid så lätt att hitta sitt eget tempo; det finns så många normer och åsikter om hur vi ska jobba, vad som är jobb, vad som är vila och vad som är att vara duktig. För mig blir det bäst när nytta och vila kan varvas under en dag. När jag inte behöver blåjobba och sedan vara så slut att jag inte orkar annat än att ligga och flämta som en fisk på torra land.
Jag mår bra av kontinuerlig återhämtning, kunna varva jobb och vila under en och samma dag. Får man dessutom en långhelg som denna, så är det mumma för själen - massor med återhämtning i form av frisk luft, sol, umgänge med familj, kalas och god mat. Också varvat med städning, vedbärning, matlagning, diskning, tvätt och saker som kunde bockas av på att-göra-listan.
Det som fick mig att må extra bra den här helgen var nog att nästan halva favoritrundan, som jag brukar gå med hunden, nu hade barmark. Yes! Det var riktigt duktigt gjort av solen, det!
33/100
#100dgr Ett blogginlägg om dagen i 100 dagar. Det är vad den här utmaningen går ut på. Inget pris till dem som klarar sig ända i mål, men en morot för att skriva. 🙂