Dag 66

Lyx är inte nödvändigtvis löjrom och champagne. Definitivt inte en splitterny bil och - vågar jag säga - inte heller en resa till Maldiverna.

Men att en hel dag i början av maj kunna sitta på sin förstubro och skriva tills det började kyla en smula, och då flytta över till altanen i kvällssol och fortsätta skriva. Det är lyx.

Och att sedan, när solen gått ner - sent omsider - hälla upp ett glas vin och sätta på infravärmen, spela Eva Dahlgrens nya skiva och sitta och se himlen förvandlas från rosa, till isblå, till djupblå och inse att det är en ledig dag kvar på denna lååånga helg och fyra månader kvar tills det är höst.

Det är så magiskt att man kan bli gråtfärdig för mindre.

Och vi är bara i början av säsongen...

Det är något med det där hundra. Greppbart, men ändå tillräckligt mycket för att vara en utmaning. Hundra blogginlägg hundra dagar i rad. Återigen hakar jag på utmaningen som Fredrik Wass drar igång, i år för femte gången. #Blogg100