1987 - det var ju alldeles nyss och oerhört länge sedan. Minnena rusar tillbaka tack vare TV4:s program ”Hälsningar från...”

Programidén är kul. En familj får bo några dagar i tidsgenuin miljö; möbler, kläder, frisyer och så vidare. Första bilden visas och jag känner precis hur det doftade i min lägenhet på Viktoriagatan 6B i Uppsala. Mitt sovrum gick i vitt, mintgrönt och rosa.

Jag var 25 år, jobbade som sekreterare på Läkemedelsverket, tog några enstaka kurser och drömde om att bli copywriter. Jag hängde nästan jämt på V-Dala nation, festade eller jobbade. Hade stora plastörhängen i olika färger och en hel låda med olika sorters axelvaddar. Blev orolig för hiv och testade mig, precis som de dallra flesta studenterna.

Jag blev ihop med en yuppie som jobbade på Riksbanken (han hade blå glasögon), sprang Tjejmilen och Lidingölopp. Jag kom med i programmet Femettan med Staffan Ling, Jejja Sundberg och Ewert Ljusberg och för medverkan i programmet fick jag en pastellgul joggingoverall. Jsg gick en mikrovågsugn i 25-årspresent och i den lagade jag bland annat en grönsakspaté.

Jag sökte massa jobb - för det fanns en massa jobb - och flyttade till Malmö för att jobba på språkföretaget EF.

Efter att ha sett programmet inser jag att jag verkligen levde ett typiskt 1987-liv. Fast det visste jag ju inte då. Jag levde ju bara så som man gjorde. Undrar vad som stannar kvar i minnet efter 2010-talet? Att vi gillade program som påminde oss om hur det var förut?

45/100

#100dgr Ett blogginlägg om dagen i 100 dagar. Det är vad den här utmaningen går ut på. Inget pris till dem som klarar sig ända i mål, men en morot för att skriva. 🙂