Vi har alla en historia att berätta, inte sant?

Jag tror att en av de största drivkrafterna för mig att jobba som journalist, var just att jag ville berätta andras historier. Det är hur intressant som helst att få höra hur det kommer sig att du befinner dig just där du är och hur vägen dit har sett ut.
Jag var aldrig någon bra nyhetsjournalist - tickade aldrig igång på att få åka iväg på olyckor eller skriva om konkurser. Men jag berättade gärna historien bakom nyheten, när det hade lagt sig lite.

Med den här bloggen har jag möjlighet att berätta min historia. Jag kommer att sträva efter att hålla den personlig, men inte privat. Du kommer inte att få läsa om smink och mode, men om kommunikation och sånt som inspirerar mig.

Titt som tätt kommer alster från min dotter med titt som tätt. I mina kåserier i P4 SR Skaraborg nämnde jag henne som Violen, så det gör jag här med. Violen föddes när det här milleniet var fyra år gammalt. Hon är född i en tid där det är hur naturligt som helst att skriva på en dator. Det är till och med där som hon och hennes klasskamrater har fått börja skriva, för att inte hindras av sin motorik.

I dag är det Fars dag, därför får Violens brev till sin pappa bli dagens bild. Alla har vi en historia att berätta och nu har min börjat.