Nu börjar det pirra rejält i magen. Violen har koll på läget och har redan packat. Det är värre med mig. Väskan står fortfarande tom på golvet och även om jag i stort sett har planerat vad jag vill ha med mig, och alla kläder är tvättade, så återstår själva nedläggandet.

Vi åker ju inte förrän på tisdag eftermiddag...

En resa består av tre delar: förberedelserna, själva resan och så minnena efteråt. Fas ett är nästan min favorit: boka flyg, planera var vi ska bo, vad vi ska göra när vi är där, vad vill vi se... Pirret inför det som ligger framför en... Härligt!

Nu närmar vi oss fas två, själva genomförandet. Och jadå, jag märker vad som händer: samma sak som när jag går in i ett projekt. Jag är en riktig igångsättare och när själva genomförandet närmare sig går pirret över i lite mer oroligt: har jag kommit ihåg allt, är biljetterna utskrivna, vad behöver vi ta med oss, allt jag ska hinna göra på jobbet och åh, vad jag kommer att sakna min säng. Tantvarning på den sista, där va? 🙂

Oj, så kul det ska bli!

Men som sagt, först gäller det att få ner kläderna i väskan. Jag tror ändå att jag väntar med det till i morgon. Det är ju inte förrän på tisdag vi åker hemifrån. I stället sätter jag mig och ser dokumentären Greklandsresan på SVT Play. Där en entusiastisk man ordnar en resa till just Grekland för de gamla på ett äldreboende.

Underbar avslutning på en skön helg!

   22:a inlägget i Blogg100-utmaningen!