Det är först sent på kvällen jag ska framträda. Det innebär timmar av uppladdning och inre monolog, sedan väntan, mer inre monolog, väntan och väntan innan det äntligen är dags. Min scen är en golvyta mellan borden och jag kan inte be alla vända sig mot mig, för på deras tallrikar ligger smältande desserter, som jag börjar ta ansvar för...
Dagens uppdrag gick bra, riktigt bra, men jag inser att jag behöver bli bättre på att hjälpa uppdragsgivaren med att ge såväl mig som åhörarna de bästa förutsättningarna för en trevlig stund tillsammans. Men oj, vad jag lär mig hela tiden. Kul jobb har jag, hur som helst. 🙂