Så där ja, idag har vi städat huset också. Nu ska bara äggen jag köpte i Prag för tio år sedan, hängas upp och fjädrarna sättas i påskriset, så är jag redo för påsken. :-/

Vilken tur att det blev påsk ändå, eller hur? Fast vi inte hann påska för grannarna (dottern ville faktiskt inte) och pynta så som vi alltid brukar göra. Jag lovar, det är bara jag som märker skillnaden, för tuppar och kycklingar står ändå givakt på olika ställen i huset och duken med hönor ligger på köksbordet, som den ska. Men det kan störa mig att jag inte hann ända fram. Good enough är betydligt lättare att acceptera hos andra än hos mig själv.

Det har tagit ett tag innan jag kunnat erkänna, såväl för mig själv som för andra, att det är jag själv som sätter de högsta kraven på mig. En borde inte vara så hård mot sig. Det har ju blivit en jätteskön påsk, även utan fjädrar. Och tänk, i år behöver jag inte ta ur fjädrarna ur något ris - det är väldigt skönt - och nästa år behöver jag inte köpa nya fjädrar. 🙂

Men det är ju så skönt att tillfredsställa den där kontrollmänniskan inom mig. Jag mår fantastiskt bra, rent fysiskt till och med, när det är rent och snyggt och ordning omkring mig. Även om jag sätter upp en attityd som att jag inte brydde mig.

Därför är det med stor tillfredsställelse som kaoset jag skrev om för några dagar sedan och som syns på bilden i början av dagens blogginlägg, inte längre är ett kaos.

Det är banne mig värt ett - ta-daaa!

Ja, det är till och med värt en fjäderfri påsk...