Ibland är viljan så stor att det inte blir något. Då kan jag riktigt höra hur Luther knackar mig hårt på axeln. Eller förresten, Luther är det nog faktiskt inte...
Jag föll ur. Pladask. Tre dagar utan blogg. Det är bara för mycket. Sicket rackarns misslyckande.
Säger den som jag tänkte var Luther. Men i fredags hade jag äran och glädjen att vara på stiftsmiddagen och Skara stifts biskop Åke Bonnier, tillika kvällens värd, berättade att Martin Luther förtjänar upprättelse.
Han var tydligen inte alls så rigid och hård, som jag trott. Åke läste ett stycke ur en bok där vi först fick höra Martin Luthers ord på originalspråket och sedan hur de hade översatts. Där hade översättaren helt klart valt att strama upp Luthers ord betydligt. Vilken makt den mannen hade!
Som så många gånger blir jag påmind om att vara källkritisk, att ta det vi får till oss med en nypa salt och inse att vi sällan får hela sanningen till oss. Det är alltid någon som gjort ett urval och presenterar den delen av historien som passar bäst in just då. Det fanns förstås flera kvinnliga konstnärer, uppfinnare, konstruktörer och professorer än vad historieböckerna berättar om. Det fanns män och kvinnor som framställdes som annorlunda än de verkligen var, för att det passade in i den bild som skulle beskrivas.
Så, med min nya insikt om Martin Luther så väljer jag i stället att se det som att han visserligen knackar mig på axeln efter dessa icke-bloggande dagar, men säger: "Se där! Du har haft mycket omkring dig, har jag förstått. Både kurs och så en helg med fullt program. Det var dig väl unt, men seså - jag vet att du kan, så upp på hästen igen. "
Okej. Jag tar nya tag. Vill någon slänga ut mig ur bloggutmaningen, så får det väl vara hänt. Men jag väljer att se det som att jag tog en liten time out inför sista tredjedelen. Och nu köööööör vi igen!
Detta är inlägg 66 av 100.
Varje dag i hundra dagar ska ett blogginlägg publiceras.
Initiativet kommer från Fredrik Wass som driver Bisonblogg och här kan du läsa mer om tankarna bakom just Blogg100 2017.