Det blippar in notiser på min telefon. Så fastän jag har haft en härlig dag, så vet jag också att det var en sorgens dag i Tyskland.

Igår laddade jag ner en app i min mobiltelefon för att mäta hur mycket jag använder den. Men framför allt skulle jag vilja kunna se hur jag använder den.

Att lyssna på poddar och ljudböcker tar tid, men gör nytta. Men allt detta blippande av nyhetsnotiser. Det tar en bedrövlig massa energi och snor mig bort från nuet för att slänga mig ut i världen.

Jag var på tvåårskalas idag. Och just när den chokladkladdiga näven på födelsedagsbarnet greppade tag i ett nytt paket, durrade mobilen och jag fick läsa om att en lastbil hade dundrat in i en folkmassa i Tyskland, på dagen ett år efter det liknande dådet i Stockholm. Tre döda, många skadade och kalaset höljdes i ett flor, ett svart flor.

För några år sedan hade jag firat i fred och hört om de sorgliga nyheterna på radion när jag åkte hem eller i morgondagens tidning.

Det är ingen annan än jag som bestämmer hur jag ska ha det. Jag behöver verkligen tänka över vilken makt jag ska tillåta att en teknisk pryl ska ha över mitt liv. I morgon ska hör raderas appar och redigeras i inställningarna.

Visst vill jag vara delaktig i det dom händer i världen, men jag vill själv bestämma över när och hur den delaktigheten ska ske.

38/100

#100dgr Ett blogginlägg om dagen i 100 dagar. Det är vad den här utmaningen går ut på. Inget pris till dem som klarar sig ända i mål, men en morot för att skriva. 🙂