"Utan en deadline lär du aldrig bli klar."

Jag kommer aldrig att förlåta henne för att hon sa det, men också vara henne ständigt tacksam. För även om det heter, att av barn och dårar får man höra sanningen, så vill jag nog påstå att riktigt goda vänner hör till den kategorin också. Hon känner mig. Eller, i alla fall en del av mig.

Hennes kommentar fick mig att inse, att det är inte att ta för givet att jag faktiskt skriver min bok. Det krävs en hel del hårt arbete, mycket jävlaranamma och disciplin. Därtill en stor dos lust.
Det är inget problem med att klara den sista kategorin och egentligen vet jag att jag har tillräckligt av såväl disciplin som jävlaranamma inom mig, för att klara även de övriga delarna. Likväl är det något som fattas, för att jag ska få tummen ur och bara skriva. Kanske just det som vännen påpekade: en deadline.

Med bakgrund som journalist har jag lärt mig att jobba med deadlines. #Blogg100 passade mig utmärkt. En daglig deadline - jippiee!
Men boken, hur ska jag bli klar med den utan en deadline?

Det finns inte i min sinnesvärld att den inte ska bli klar. Det vore bara ett sådant meganederlag. För mig själv. Mot mig själv. Mot världen! (*moa-ha-ha-ha*) Men därifrån till att de facto prioritera tid för att skriva den...

Så okej. Jag fortsätter att blogga, för jag tänker att det här kan vara vägen till att också komma i mål med mina egna drömmar. Jag berättar för er och får massa stöd och stöttning tillbaka? Deal?
Tack för det! Tack för att ni läser, bryr er och kommenterar. Jag tänker (när jag lägger bort all den blyghet och ödmjukhet jag borde omge mig med): att ni är min kommande boks läsare.

Så okej, #Blogg100 är  överstökad för min del. Men bloggen #anna-karins bok har just startat. Pa-daaah!