Jag har inte en enda bild som kan illustrera dagens blogginlägg. Och det hör till saken, för under åtminstone 25 minuter idag har jag varit fullständigt i nuet utan en kameralins framför ögat.
Violen och jag har varit på östkustturné, hälsat på goda vänner och släkt, shoppat och varit kulturella. Idag krönte vi resan med ett sedan många år efterlängtat besök på Kolmården.
Jag får erkänna att jag hade rejält höga förväntningar och blev förvånad över alla högtalare som spelade musik och information över hela parken. Så naturupplevelsen kan inte på långt när mäta sig med Nordens Ark, fast resan med linbanan var fin.
Men mitt eget mål med besöket var delfinshowen. Jag vet inte vad det är som gör att delfiner tilltalar så många av oss, men något är det. Sedan jag var liten har jag drömt om att få simma med dem. På en semesterresa i Mexico var det otroligt nära att drömmen gick i uppfyllelse, men jag stod lite för långt bak i kön för att få komma med.
Jag tror inte det går att uppfylla drömmen hemma i Sverige, men idag skulle jag i alla fall få gå på Kolmårdens delfinshow. Jag hade förbokat biljetter på nätet, för att vi skulle ha en chans att få bra platser och det fick vi. Medan salongen fylldes fotograferade Violen delfinerna som plaskade runt och värmde upp. Hon konstaterade raskt att det var svårt att få skärpan och jag rådde henne att lägga bort kameran och bara njuta. Det gjorde hon också.
Det blev 25 minuter av fullständig lycka. Jag menar det! Jag satt med ett leende från öra till öra och jublade för varje hopp, tricks och plask de gjorde. Och jag är så glad över att jag inte satt med mobilkameran för att försöka fånga det på bild. En bild hade ändå inte gjort upplevelsen rättvisa och nu har både Violen och jag en komplett häftig upplevelse som vi delar.
Det kanske jag skulle göra om någon gång... 😉